Att bearbeta sorg

 Att bearbeta den sorg som jag bär är inte enkel, jag har förlorat en syster som lever, fast ändå lever i andra omständigheter idag, hur förklarar man det för någon? Att leva med att missbruket förstört henne såhär, att han tog ifrån hennes liv och la henne där. Vi har förlorat henne , så som hon en gång var. Och måste nu leva med den förlusten, de är extremt tufft, att se tillbaka på bilder på hur hon en gång såg ut och var, till idag. Amputerat ben, inga tänder knappt och opererad rygg och bäcken, vi hade framtidsplaner och vi hade så mycket framför oss. Som man nu måste sörja och acceptera att så blir de inte. 

Jag kämpar väldigt mycket med ångest just nu, de är massor som händer mig på en och samma gång och jag försöker varje dag se framåt, hitta något i vardagen att vara glad och positiv över. Jag har haft perioder där jag hamnat i ångest, men de här är nog den tuffaste. De är så mycket som fallit på senaste och jag har landat i allt nu, känner saknad av att inte ha en familj nära, saknad av min syster, gemenskap, kärlek, 

Men samtidigt är jag tyvärr så himla traumatiserad, mår väldigt dåligt och jag kan inte hantera det riktigt. Jag ser inget ljus längre i något, glädje är helt orkeslös och avtrubbad från och till, men jag kämpar. Jag hoppas kunna komma tillbaka snart, till den glada sanna , energiska , och full av mig liksom 

Jag saknar mig själv om man kan säga så, den jag också en gång var.